Hur blir man av med tvångssyndrom?
Tvångssyndrom går inte över av sig själv och är utan behandling kroniskt. Som tur är finns det behandling som fungerar, och ofta går det rätt snabbt när man väl kommit igång.
Det är tvångshandlingen som är problemet i tvångscirkeln. Det är därför man fokuserar på att sluta göra tvångshandlingen - inte att man ska sluta tänka tanken eller undvika situationen som ger en obehag. Det kan vara svårt att förstå, men jag lovar att det är en polett som trillar ner efter behandlingen satt igång. Tvångssyndrom behandlas med terapiformen KBT med ERP. KBT handlar om att närma sig det man tycker är obehagligt, och ERP innebär att man inte ger respons när man är i det man finner obehagligt.
Det du gör för att undvika obehaget är din tvångshandling - att arbeta med ERP innebär alltså att du inte får göra din tvångshandling medan du utsätts för det som ger dig ångest och obehag. De flesta känner igen det då det används vid behandling av fobier. Man närmar sig något man är rädd för (exponerar sig för det) och får inte gå därifrån (responsprevention - man får inte ge någon respons, t ex att gå där ifrån).
Vid tvång gäller samma sak.
Man utsätter sig för det man är rädd för (exponering), och får inte göra en tvångshandling (responsprevention). Många tycker det är svårt att förstå hur man gör detta när tvångshandlingarna sker mentalt, t ex att man analyserar något eller checkar av, men det är fullt möjligt att använda sig av behandlingsformen även här.
Det känns lättare att förstå när det är fysiska tvångshandlingar, som att till exempel tvätta händerna. Då är det lätt att förstå att det är den tvångshandlingen man ska undvika. När det handlar om tabutema och mentala tvångshandlingar kan det i början kännas lite svårare, men det fungerar på precis samma sätt. Vad är det som ger dig ångest och vad gör du för att bli av med den?
Exponeringen ser annorlunda ut för varje person och även om man kan göra mycket själv är det viktigt att få hjälp av en professionell.
Det är en tuff behandling att gå igenom, och många hoppar av, men stå ut - det är värt det. Livet blir lättare.
Exempel
Du är rädd för smuts och baciller och tvättar händerna orimligt mycket.
Exponering: Vara smutsig.
Responsprevention: Inte tvätta händerna.
Du är rädd att du ska skada någon och är rädd för vassa saker.
Exponering: Hålla en kniv framför någon.
Responsprevention: Inte lägga ifrån dig kniven.
Du är rädd att du inte är kär i din partner och analyserar dina tankar.
Exponering: Skriva “jag är inte kär i min partner”.
Responsprevention: Inte tänka “jag är kär i min partner”.
Ibland är tvångshandlingen direkt kopplat till ämnet, ibland är det helt irrelevant.
Irrelevanta tvångshandlingar kan se ut såhär
- Om jag äter röda godisar dör mina föräldrar.
- Om jag inte räknar till sjutton en gång i timmen kommer en tsunami.
- Om jag inte klappar händerna varje gång någon säger mitt namn kommer jag dö.
- Om jag inte går över tröskeln tre gånger betyder det att jag inte älskar min hund.
Tvångshandlingar kopplade till ens tema kan se ut såhär
- När jag tänker att jag inte är kär i min partner måste jag göra en lista på saker jag älskar med hen för att försäkra mig om att jag är det.
- Jag måste ta kort på spisen så jag vet att den är avstängd.
- När jag kör bil måste jag köra tillbaka för att dubbelkolla så jag inte kört över någon.
- Jag måste googla allt om psykopater för att vara säker på att jag inte är en.
- Jag måste ta en omväg hem och undvika att gå förbi förskolan, då jag är rädd att jag är pedofil.
Oavsett vilket tema du har på tvångstankarna går det att göra exponering. Självklart kommer du inte begå övergrepp eller skada någon, men det finns många sätt som är effektiva mot även dessa teman. Det hela handlar om att trigga igång ångesten och sedan stanna i den utan att göra något för att lugna den. Inte analysera, förklara, googla, be om försäkring, eller gå igenom och diskutera saker i huvudet. Allt som gör att du på något sätt blir av med ångest är förbjudet.
Anledningen till att man gör på detta sätt är att ångesten går ner när vi vänjer hjärnan vid situationen. Precis som när vi ser människor med fobi för spindlar närma sig dem och stanna kvar. De kanske börjar med att se bilder på spindlar, för att sedan gå över till att vara nära och slutligen hålla en. Vid varje steg stannar man kvar och låter ångesten öka, för att sedan se den gå ner igen.
Det som händer när vi får en tvångstanke är att vi reagerar med rädsla. Detta signalerar till vår hjärna att det är något farligt. Det i sin tur leder till att hjärnan kommer varna för allt som har det minsta med det att göra. Varningssignalerna blinkar för fullt och vi blir ännu räddare än första gången. Behandlingen går ut på att lära om hjärnan att inte bli så rädd, och detta görs genom att stanna kvar i situationen och inte reagera. Hjärnan inser att den inte längre behöver varna för saker rörande detta.
När man haft tvångssyndrom länge kan man se det som att man har gått en stig. Man har under lång tid reagerat på ett visst sätt varje gång en viss tanke kommer. Låt säga att du, varje gång du fått upp en tanke om huruvida du älskar din partner, börjar analysera och känna efter. Tvångstanken är “älskar jag verkligen min partner?” och tvångshandlingen är att analysera och känna efter. Har du gjort detta gång på gång, under en lång tid, har du byggt upp en stig i hjärnan som blir lättare för hjärnan att ta. Det är den vägen du gått upp som blir minst jobbig för hjärnan att ta.
För att lära hjärnan att istället ta stigen där du inte gör en tvångshandling, i det här fallet analyserar och checkar av, behöver en ny stig trampas upp. Och det tar en stund. Det är gräs som ska trampas ner, grenar som behöver klippas och stenar som behöver flyttas på. Men tillslut, när du gått den stigen tillräckligt många gånger, kommer den förra hunnit växa igen och det blir lättare för hjärnan att automatiskt välja den nya. Det innebär att det med tiden inte kommer kännas lika svårt och att det tillslut kommer att ske automatiskt. Det gäller bara att öva, hålla i och vara väldigt medveten om vilka tvångshandlingar man gör.